jag kom på att det är det här året som vi alla ska dö. en vår till, en sommar till, en höst till och sedan ännu en vinter. och sen kommer det där datumet som vissa fasar för medan andra hånskrattar åt andras rädsla. tjugoförsta december tvåtusentolv. jordens undergång. 

och vem är jag? förlåt mig, men jag skrattar. känns bara så fånigt att prata om en undergång. och väldigt overkligt. 
men jag kanske har fel. kanske borde vara rädd egentligen. måste nog ta vara på dagarna, för säkerhets skull. man vet ju aldrig, snart kanske undergången knackar på dörren.