jag mår bra. samtidigt så mår jag inte alls bra. vissa stunder är jag så himla lycklig och allt är bara så himla fint medan andra stunder inte alls känns lika bra.

ikväll ska jag grilla med trevligt folk och det kommer bli så himla fint. jag ska tänka bort gårkvällen som inte alls var lika fin för helvete vad jobbig den var. jag förstår verkligen inte varför det kan bli så fel ibland. det är inte rättvist.

det är konstigt att känna två saker samtidigt. jag är lycklig över alla fina människor jag har omkring mig. samtidigt har jag brutal ångest över studenten och jag är hela tiden rädd. det blir bara en sörja av känslor och ibland blir det bara för mycket och då vet jag inte vad jag ska göra med mig själv.

jag har hamnat i en livskris, som Elise sa till mig. jag tror hon har rätt och det värsta är att jag inte vet hur jag ska ta mig ur den.