idag är det tjugofem dagar kvar till studenten. det känns inte ens på riktigt än, trots att jag springer runt på skiva efter skiva och ser mössan liggande på skrivbordet. och bakom dörren hänger min studentklänning och emma pratar hela tiden om hur hon ska fixa mitt hår till den stora dagen. det känns fel. som ett stort skämt. som om dagen efter studenten ska fortsätta som vanligt; en väckarklocka som ringer vid sju, en varm busstur på tjugo minuter och skoldag som bara är jätte flummig.

tjugofem dagar. när hände det? jag var ju i Istanbul för inte alls länge sedan och herregud det var ju höstlov typ igår. jag har sagt det förut och jag säger det igen; tiden går för fort. och det värsta är att det nu som jag har som roligast. varje dag är som en fest och jag har alltid så himla kul i skolan. om tjugofem dagar är det över. och jag vill inte att det ska vara det. över alltså. jag vill stanna just precis här ett litet tag till så jag får suga i mig all den här lyckan och glädjen tills jag spricker. så jag kan leva på den resten av mitt liv. jag är rädd för att tjugofem dagar inte räcker.

åh hej ångest. jag är också rädd för att säga hejdå vi ses någon gång och så slutar det med att man träffas en/två gånger och sen aldrig mer. tänk om.

nej, men så ska det inte bli. allt handlar om viljan och jag har just nu en riktigt stark vilja och jag ska se till så ingen försvinner och glöms bort. jag är trots allt vuxen nu och då handlar det om ansvar och initiativ och planeringsförmåga. jag vill. jag kan. jag ska. 

haha lol bild från typ 2009 förresten. fult.