tio dagar
lever lite av ett nytt liv helt plötsligt. träffar honom i princip hela tiden och det känns som om vi känt varandra i flera månader fast det i verkligheten bara handlar om drygt tio dagar. är det ens möjligt att klicka med någon så pass bra som vi gjort? det känns alldeles för bra för att vara sant men det känns också som att nu är det äntligen min tur. som igår när vi strosade bland stockholms gator hand i hand utan någon plan om vart vi skulle - vi lät våra fötter vandra bara för att få vara tillsammans lite längre. det låter så klyshigt så jag blir nästan rädd. eller jag tror att jag är rädd på riktigt ändå. det känns så naket på något vis, liksom hej här är jag och mitt hjärta, du får gärna hålla det ett tag och det känns så dumt så dumt att ge bort det så snabbt. herregud, tio jävla dagar. vad är jag för människa egentligen. och vad vet jag om honom egentligen.
(han klarar sig inte utan kaffe, kan sova hur länge som helst, äter i princip allt som serveras utom raggmunk, tror inte på spöken, är agnostiker, skulle antagligen rösta blått, vill flytta och plugga i uppsala, skaffa sig en schäffer, snusat sen han var typ tretton, älskar eftersmaken av lantchips, kan inte laga mat)
det känns konstigt att inte åka och träffa honom idag. andra dagen någonsin vi är ifrån varandra. jävla tönt man är. måste andas ett tag tror jag. allt som händer i min värld går väldigt väldigt fort just nu men trots det så känns det ändå bra. lugn och spårad. rädd och säker. allt på samma gång.
KOMMENTARER
Postat av: Anonym
vi vill höra mer om killen!
Trackback
