för mig är hon världen finaste människa. hon håller mig stående på benen och hon lockar fram skratt när jag är som mest deprimerad och hon är den jag delar godispåsen med. jag skulle gå sönder och försvinna om hon inte fanns vid min sida för hon är mitt syre. jag brukar väl egentligen inte berätta hur jag känner om folk för jag vet aldrig hur jag ska uttrycka mig rätt. hur ska några enkla ord och några få bokstäver kunna förklara vad som pumpar i min kropp? det går inte. jag kan inte försöka längre för det finns inte ens ord som är tillräckligt stora för att beskriva det jag känner. 

jag känner så mycket hela tiden och ibland blir jag helt tokig av det och andra gånger blir jag hög av lycka för alla dessa levande känslor. jag känner så mycket att det gör ont ibland. som nu. nu gör det verkligen ont för hon är min människa och jag älskar dig. 

jag vet inte hur jag ska avlusta det här. skulle kunna fortsätta att berätta hur fin hon är trots att det egentligen inte går för orden räcker inte til men jag tänker inte fortsätta. inte den här gången. ville egentligen bara få ut lite av alla känslor för jag kokar nästan över.