Vaknar upp bredvid honom och inser att det är det absolut bästa sättet att vakna på. Med kramar och pussar och morgonkärlek som gör att jag alltid vaknar på ett bra humör. Det humöret vaknar jag inte med när jag sover ensam. Har varit ledsen ett bra tag nu och egentligen tycker jag inte om att skriva om det för jag är inte en ledsen människa. Jag borde inte vara det. Jag borde vara sprudlande av energi och liksom vara sådär ungdomligt pigg hela tiden. Ändå så är jag inte det. Inte just nu i alla fall och det gör mig nästan ännu mer ledsen. Jag undviker ensamheten och försöker spendera all min vakna tid med någon annan. Försöker låta bli att tänka på hur dålig jag känner mig. 

 

Åh. Det känns som om jag alltid skriver om jobbiga saker. Jag borde kanske berätta att jag mår himlans bra tillsammans med pojkvännen och jag är alltid så glad och så lycklig när jag är tillsammans med honom. Jag mår bra när jag träffar Elise och vi sitter i soffan och degar eller när vi går en promenad med Texas. Jag mår bra när jag träffar Therese och vi äter ostbollar eller när jag tråffar Emma på en fika i Täby Centrum. Precis som andra mår jag bra ibland och ibland mår jag inte lika bra. 

 

Idag har jag nästan panik för jag måste söka någonting att plugga men jag har ingen aning vad jag ska söka för någonting. Och samtidigt mår jag bra för jag har honom här. Så kan det vara. 

 

Puss.