Jag läser igenom gamla dagboksanteckningar där det står hur kär jag är. Jag skriver om hur fin du är, alla våra nattliga samtal och att somna i din famn. Du får aldrig lämna mig för då går jag under, skriver jag. 

 

Och nu sitter jag här. Två år sex månader och några veckor senare och håller på att gå under. Det brinner i bröstet och jag har svårt att koncentrera mig på föreläsningarna om dagarna. Jag har tenta om mindre än två veckor och det är tveksamt om jag kommer klara den. Jag kan inte tänka på annat än dig. På ditt nytvättade hår, dina händer på min höft, ditt skratt och dina konstiga kommentarer som alltid fick mig att skratta. Om kvällarna försöker jag fördriva tiden med annat men ingenting hjälper. Jag går hela tiden och väntar på att du ska ringa och fråga hur jag mår. Men du ringer aldrig och jag tror jag ska gå under. 

 

Imorse vaknade jag av ett sms du skickat till mig kl 02:22 i natt . Du skrev hör aldrig av dig till mig igen. Som att vakna av ett knytnävslag i ansiktet. Kanske var det naivt av mig att tro att vi skulle kunna vara vänner även fast vi gjort slut. Att göra slut var ett så fruktansvärt svårt beslut eftersom jag inte ville förlora min bästa vän men samtidigt så kändes inte vårt förhållande lika bra längre. Jag trodde ärligt talat att vi skulle kunna vara vänner. Du sa till och med att vi skulle hålla kontakten men kanske så ljög du eller så höll du uppe en fasad. Det som har hållt mig flytande de senaste dagarna är tanken på att kunna fortsätta vara vänner, men med det där smset drog du undan min livboj. 

 

Fan, vad ont det gör.

Nu ska jag sova. Tack och hej.  Om ett år och tjugotvå dagar skriver jag ett nytt blogginlägg för det är så lång tid det har gått sen mitt senaste inlägg och det jag skriver nu.  

Nu tänker jag börja blogga igen!!! Lite smått i alla fall. Vill dock göra om designen för en fräsch ny start men jag vet inte hur man gör så det blir nog inget med. Jaja. Här är jag i alla fall igen och jag mår bra för tillfället. Lite kallt börjar det bli men jag har köpt världens mysigaste filt så det är nog ingen fara. 

Hur mår ni??? Har jag några läsare kvar?? 

Det var fruktansvärt länge sedan. Ibland surfar jag in på bloggen och bläddrar lite i arkivet men alltid när jag ska skriva ett nytt inlägg tycks orden stanna kvar bland tangenterna. Nu skriver jag i alla fall. Även fast det tar emot lite men jag måste skriva känner jag. Det har hänt så mycket men ändå så lite och jag känner mig lika vilsen som vanligt. Ibland tror jag nästan att jag är Frida, 15 år som varken vet ut eller in och är blyg och försiktig och rädd och säger nej till kompisar för att sitta hemma och läsa.

Men så sa mamma en dag,

"Jag och pappa var så stolta över dig när du började i gymnasiet helt utan någon du kände. Du var så försiktig och tillbakadragen och vi såg dig blomma ut och öppna dig och du blev så modig."

Blev faktiskt lite rörd. Aja. Nu känns det som om jag har fastnat. Jag har inte gjort ett skit under hela det här året. Inte något vettigt i alla fall. Eller jo! Övningskört har jag ju faktiskt gjort. Snart kommer jag ha mitt körkort och herregud vad stolt jag kommer vara över mig själv. Men annars, annars har jag inte gjort mycket alls det här året. Hånglat med min älskling och träffat vänner och sökt massvis med jobb och ätit väldigt mycket mat, börjat träna och slutat träna inom någon vecka. Försökt ta mig igenom dagarna.

Inte för att det har varit jobbigt egentligen. Det tär lite på en bara att söka så mycket jobb och bara få nej nej och nej. Att provjobba och inte ens få ett tack men nej tack-mail. Det tär men jag lever ju trots allt. Jag har fina vänner som stöd och en underbar pojkvän.

Det här var rätt skönt ändå, att få skriva av sig lite. Hoppas allt är fint med er. Puss.

Jag gör inte mycket ansträngade nu för tiden. Idag satt jag i solstolen hela dagen med en bok i knät. Och jag läste och jag solade och jag svettades och tackade gudarna för vinden som svalkade min varma kropp. I helgen låg jag i Åkes famn och jag kollade på film och gick endast från sängen för att äta/gå på toa. Igår åkte jag till Täby och shoppade. Jag har det bra faktiskt. Försöker sluta tänka hela tiden men det är svårt. Bröjar acceptera saker som jag inte kunnat förut och det känns som en lättnad. En befrielse. Det gör det lättare att sova om nätterna och det gör det lättare att äta. Det gör det lättare att vilja saker. 

Ibland tror jag att jag har blivit en sämre människa. En dåligare vän. Inte samma jag. Men så tänker jag bara om nätterna och då ligger jag i Åkes famn och lyssnar på hans hjärta medan jag sakta kommer tillbaka till verkligheten och släpper allt virvlande av tankar. Det tar alldeles för lång tid att vänja mig, ett år sedan min student och jag har ännu inte riktigt kommit in i vuxenvärlden. Men snart så. Snart så vänjer jag mig nog. 

Nu är det dags för jordgubbsbakelser för mammsen fyller år idag. Puss. 

Visst är det himlans fint ute nu. Jag märkte knappt övergången mellan små knoppar och gröna blad för det gick alldeles för fort. Och nu är nästan maj över. Redan. Jag är så less på att söka jobb just nu, känner mig misslyckad och dålig och allmänt nere så fort jag bläddrar igenom arbetsförmedlingens annonser. Att det ska vara så svårt. Men det är vår i alla fall och det muntrar upp och sen är jag faktiskt taggad på att börja plugga franska i höst. Det skulle vara så häftigt att lära sig ett till språk, utöver engelskan. Och sen funderar jag på att åka till Frankrike och kanske läsa en kurs där också. Vi får se. Det som känns bra just nu kan kännas hur omöjligt som helst om några veckor. Det är det som är det jobbiga med mig. Att jag aldrig kan bestämma mig. 

 

 

Allting börjar vakna nu. Det gick så himlans fort att jag knappt märkte det men nu är det nog vår på riktigt ändå. Jag känner mig lite efter bara och jag har inte riktigt skakat av mig den där kyliga och sömniga vinterkänslan. Vill vakna upp nu för jag är så trött på att känna som jag gör. Vill ha ny energi och nya tankar och jag vill ha parkhäng och pussar i solen. Det bästa jag vet just nu är att somna i Åkes famn och även fast jag får göra det flera gånger i veckan så räcker det inte. Vill somna bredvid honom varje dag i veckan. 

 

 

Pengarna försvinner från mitt bankkonto och det känns inte alls bra. Trots det vill jag göra så mycket nytt för att distrahera mig själv och för att våren gör mig så mycket piggare. Tackar för skatteåterbäringen och hoppas på att jag får dom i början av sommaren. Helst av allt vill jag resa och försvinna ett tag men det får nog vänta ett tag.  Men snart så.

 

Och jag och Åke har förresten varit tillsammans i mer än 6 månader. Kan knappt förstå det själv. Tiden tycks stå still och ändå så går det så fort. 

 

Nu framöver ska jag 

1. kanske åka till landet där jag inte varit på mer än 1 år.

2. sola och försöka få lite färg.

3. ta tag i mitt körkort och övningsköra som tusan. 

4. spara pengar men ändå försöka leva (önska mig lycka till).

 

Ha det bäst!

 

 

Vaknar upp bredvid honom och inser att det är det absolut bästa sättet att vakna på. Med kramar och pussar och morgonkärlek som gör att jag alltid vaknar på ett bra humör. Det humöret vaknar jag inte med när jag sover ensam. Har varit ledsen ett bra tag nu och egentligen tycker jag inte om att skriva om det för jag är inte en ledsen människa. Jag borde inte vara det. Jag borde vara sprudlande av energi och liksom vara sådär ungdomligt pigg hela tiden. Ändå så är jag inte det. Inte just nu i alla fall och det gör mig nästan ännu mer ledsen. Jag undviker ensamheten och försöker spendera all min vakna tid med någon annan. Försöker låta bli att tänka på hur dålig jag känner mig. 

 

Åh. Det känns som om jag alltid skriver om jobbiga saker. Jag borde kanske berätta att jag mår himlans bra tillsammans med pojkvännen och jag är alltid så glad och så lycklig när jag är tillsammans med honom. Jag mår bra när jag träffar Elise och vi sitter i soffan och degar eller när vi går en promenad med Texas. Jag mår bra när jag träffar Therese och vi äter ostbollar eller när jag tråffar Emma på en fika i Täby Centrum. Precis som andra mår jag bra ibland och ibland mår jag inte lika bra. 

 

Idag har jag nästan panik för jag måste söka någonting att plugga men jag har ingen aning vad jag ska söka för någonting. Och samtidigt mår jag bra för jag har honom här. Så kan det vara. 

 

Puss.

 

När jag var i fjällen ringde Joakim från mitt förra jobb på SvD. Han berättade att ett nytt projekt med gratismånader var på g och att han gärna ville att jag skulle hänga på. Jag bad om att få fundera på saken och under två dagar har jag funderat på vad jag hatar mest. Att vara arbetslös eller att jobba med SvD. Jag kom fram till att jag hatade jobbet mer så jag tackade nej. Jag kommer ihåg hur mycket jag plågades och hur ofta jag ringde och sjukanmälde mig för att jag orkade inte misslyckas och se folk som tog omvägar för att slippa gå förbi mig. 

 

Kanske var det dumt av mig att tacka nej. Jag vet inte. Är så vilsen bara. Kramades med Åke inatt och det fick mig att må så mycket bättre. Och ikväll ska vi grilla hemma hos Therese och dricka fin-öl och vin. Och i helgen ska jag på bio och kanske ut på krogen. Och sen ska jag söka något att plugga och fortsätta leta jobb. Fortsätter bara framåt och ser vart jag hamnar. 

 

Puss och hej. 

 

Jaha hörni. Här sitter jag och är nyduschad och fräsch. Måste dock klippa håret snart eftersom hela mitt hår är en rishög. Imorgon fyller min syster 18 år och jag mamma och pappa ska fly huset medan hon har fest och äta ute på restaurang. Pappa är sugen på italienskt medan jag inte skulle tacka nej till en blodig köttbit. Vi får se vart vi hamnar men gott lär det bli i alla fall. Och på söndag ska vi åka upp till fjällen och jag längtar efter skidbacken och trånga pjäxor och träningsvärk och varm choklad.

 

Jag har blivit förkyld och nyser cirka var femte minut. Jag blev smittad av Åke, som först blev smittad av mig innan jag blev smittad av honom. Hängde ni med? När den ena väl har blivit frisk blir den andra sjuk osv osv. Så håller det på. 

 

Kul liv va.

 

 

Idag träffade jag Emma. Vi har inte setts på jag vet inte hur länge och herregud vad jag saknat den tjejen. Gav henne en ordentlig kram när vi sågs för det behövde vi båda två. Sen tog vi en fika. Och vi pratade och pratade och pratade. Vi lättade båda två på våra hjärtan och det var så skönt att bara sätta sig ner att lyssna och ge. Jag önskar att vår pratstund skulle blåsa bort både hennes och mina problem men det gjorde det inte. Såklart. Däremot kändes livet lite lättare när vårt kaffe var uppdrucket och det räcker gott och väl det med.

 

Just nu önskar jag mig några saker. 

1. En idé. Något att följa och sträva efter och något att liksom luta sig mot. Jag känner mig vilse och jag vet inte riktigt vilken dörr jag ska våga öppna. Det är cirka 20 dagar kvar tills antagning.se stänger och man inte kan söka något att plugga till hösten. Borde söka något men vad det ska vara har jag ingen aning om. 

 

2. Pengar. Eller inte bara pengar utan ett arbete och något att göra om dagarna. Vill känna mig duktig och behövd. Vill använda mina styrkor och visa att jag duger. Vill att någon ger mig chansen att visa att jag kan men ju längre tiden går utan att någon vill ge mig den chansen desto tröttare blir jag. Vill känna att jag gör något vettigt med mitt liv. 

 

3. En resa. Spelar ingen roll om det är innanför Sveriges gränser eller inte, jag måste bara bort. Är så fruktansvärt trött på Stockholm. Satt på tunnelbanan mitt under rusningstid för någon dag sedan och jag nästan kräktes på stressen och alla dessa människor som hade så bråttom. Jag vill också ha bråttom, men jag vill ha bråttom bort. 

 

4. En dator. Det är väldigt jobbigt att skriva på min ipad och det tar typ 50 år också. 

 

5. Vår. Vill ha värme och att den gråa vardagen försvinner. Känns som vi haft världens längsta vinter och det suger. Jag vill kunna använda mina nya converse som jag köpte idag utan att frysa om fötterna. 

 

Dags att sova. Ska drömma om Åke som inte är här och kramar mig. Är så himla himla glad att jag har honom för annars skulle jag nog inte överlevt vintern. 

 

Puss.

Jag är lite fascinerad över att det finns några få som kommer och besöker min blogg varje dag. Skriver ju i princip aldrig. Men det är fint hörrni, det gör mig lite glad att det finns några där ute som vill veta vad jag tänker och vad jag gör.

Under de senaste veckorna har jag bland annat åkt skidor i Sollentuna. Åke följde med och det var första gången han stod på en snowboard. Jag åker ju longboard och det är ju samma sak sa han och jag bara skrattade för jag visste att det är inte alls samma sak. Vet inte hur många gånger han ramlade och det blev en hel del sura miner men innan vi åkte därifrån kunde han åka hela backen ner utan att ramla. 

Hur har din dag varit?
Rensade igenom skrivbordslådor och hittade gamla papper som gjorde mig nostalgisk. Sedan ringde ett okänt nummer som visade sig vara ett jobb och redan imorgon ska jag provjobba. Har inte fått några kramar och pussar och det saknar jag. Annars bra dag!

Vilket är ditt största beroende?
Inte bara lördagsgodis utan alla dagars godis. Och min mobil. Och att smygfotografera folk jag känner när dom ser roliga ut. Och såklart Åke. 



Vad gör du när ingen annan ser?
Småäter och fotar mig själv.

Vad beställer du på krogen?
Cider oftast. Men om jag är på DAAM brukar jag beställa redbull-vodka.

Vilken är din största skräck?
Att jag ska vakna upp någon dag och vara gammal och inte ha hunnit göra allt jag vill göra.

Vad har du funderat över på sistone?
Utbildning tänker jag på nästan hela tiden. Vad vill jag bli, vad ska jag plugga osv. Och jag har även tänkt väldigt mycket på Therese som jag saknar så mycket.



Vad var det konstigaste som hände i helgen?
En man på cirka 40 år ville bjuda mig på kaffe någon dag men jag sa nej jag dricker inte kaffe. Lite udda mest.

Vem är den mest kända människan du talat med?
Tror att det kan vara Jan Guilliuo. Han som skriver böcker. I alla fall, när jag jobbade med SvD så började jag sälja in en prenumeration till honom. Förstod inte att det var han förens efter. Fast nu kommer jag ihåg att jag pratat med Morgan Alling också. Komikern. Det var också med SvD haha. Kan mycket väl ha träffat halva Stockholm när jag arbetade med det jobbet.

Vilket uttryck använder du lite för ofta?
“Men what”, blandar med engelska ord när jag pratar och det är egentligen väldigt fult. Men kan inte låta bli för det blir mycket roligare då.

Vad ser du fram emot just nu?
Att få jobba imorgon, vilket jag inte gjort på cirka två månader. Och att börja gymma med Elise och bli muskelknutte. Och torsdag för då har jag planerat att våldgästa Therese.


Lånade frågorna från den här bloggen.

Det känns som om det enda jag gör nu för tiden är att vänta. Jag väntar på våren och värme och tunnare kläder. Jag väntar på att jag ska få napp om jobb. Jag väntar på att något roligt ska hända och jag väntar på Åke varje sekund varje dag jag inte är med honom. Jag väntar på att jag ska komma på vad jag vill göra med mitt liv, vad jag ska plugga och studera. Jag väntar på att bli nyfiken på livet. Jag väntar på fredagar som ibland innebär alkohol och fest och som i andra fall innebär mys i någons famn. 

Mina ögon börjar snart kolla i kors också. Kollar på film och serier alldeles för mycket, så imorgon ska jag på dejt med älskling och vi ska på konstutställning. Ska bli kul. Har väntat på att få göra det.