gjort klart första bilden i mitt projektarbete. känns väldigt skönt för det betyder att jag inte har lika mycket kvar att göra. 

kanske slipper stressa så mycket sen i slutet. om jag har tur (vilket jag antagligen inte kommer ha - om jag känner mig själv rätt).

nu är jag snart klar. det värsta kvar.. och det är håret. ska bli en tuppkam, så vi får se om jag lyckas med det. känns jobbigt om jag inte lyckas.

men ah. även om jag inte lyckas så har jag i alla fall försökt. och övning ger ju färdighet!

det här har jag gjort idag. eller, satt bara i två timmar, men det är i princip det enda vettiga jag har gjort idag. 

annars är jag sur och irriterad och känner för att skrika rakt ut.
det var därför jag slutade rita på bilden förresten, annars skulle jag gärna ha suttit hela kvällen. jag kan inte rita när jag är på fel humör. pennan vill inte lyda och allt blir bara fel fel fel. 

jag känner att jag skriver dåligt just nu. bara för att det ångar i mitt bröst av irritation. och jag vet inte ens vad jag är irriterad på egentligen.

jag älskar att teckna. något så enkelt som att dra några linjer på ett papper, kan ge så mycket terapi. 

världen finns inte när jag tecknar. det är bara jag och pennan och pappret. bilden ovan knåpade jag ihop för någon månad sedan. satt en hel eftermiddag och kväll och bara lät tiden svisha förbi.

jag fanns inte då. glömde bort tid och rum. levde för stunden. fokuserade endast på att få till de rätta strecken och att skuggorna skulle falla rätt.

tycker faktiskt jag lyckades ganska bra. eller vad säger ni?