igår gick jag och Elise förbi vårt träd. minns inte när vi stod där med en kniv i handen och tog sönder trädet. var det tre år sen? fyra? tiden går för fort för att jag ska hinna med.

trädet var i alla fall lika fint som vanligt. lite ballt att vi kommer sitta på det där trädet för evigt nu. om det inte huggs ner förstås. men ofta någon skulle hugga ner kärlek. då är man nog ond på riktigt alltså. 

idag ska jag ta med Elise till täbban. puss hej.