idag på engelska lektionen fick vi besök av femton elever från Viktor Rydberg Gymnasium. anledning var att de skulle hålla tal för oss. till en början tyckte jag synd om dem; de skulle inte bara hålla tal för främmande människor, utan allting skulle även ske på engelska (eftersom det var en engelska lektion).

sen gick den ena efter den andra upp. ingen av dem använde papper eller stödord, utan de talade från minnet. och alla rörde sig bekvämt framför oss, hade ögonkontakt och handgester och en hög röst.

jag tyckte inte synd om dem längre. jag avundades dem. 

sen pratade jag med en av tjejerna. jag frågade om alla var så duktiga som jag hört att de ska vara och hon nickade och sa att det är en väldigt tävlingsinriktad skola. och hon sa att de flesta är stressade och många har ätstörningar och är deprimeriade.

efter det både avundades jag dem och tyckte synd om dem.