idag gick det dåligt på jobbet och min chef sa till mig vi räknar med att du är bättre med tanke på den erfarenhet du har och så skakade han på huvudet och jag kunde inte göra mer än att be om ursäkt. jag hatar när man gör sitt bästa och det ändå inte räcker till. jag ger verkligen allt men det räcker inte, jag når inte upp till dom där siffrorna och det gör mig tokig. känner mig så dålig, och speciellt när chefen ba vad ska jag säga när jag visar dom här siffrorna? det här håller inte. förlåt förlåt förlåt jag lovar att vara bättre imorgon. 

så tänker jag varje dag men ändå räcker det inte till. bara den här veckan kvar och nästa och sen är det slut. herregud jag kommer nog aldrig längta så mycket till arbetslösheten som jag gör nu. förut gillade jag att gå till jobbet men nu gör jag det inte längre. plus att jag börjar bli så trött på människor. jag mötte en tant för ett tag sedan och satte på mig leendet och jag erbjöd henne en gratismånad hos SvD, varpå hon säger nej jag har inte råd. hörde du vad jag sa? det är  g r a t i s . nej, jag har inte råd säger hon igen och sen går hon. jävla tant skriv på skiten bara så jag inte behöver bli utskälld av chefen. 

lite så känner jag just nu. plus att jag saknar Åke och det gör bara saken ännu värre. bjuder på min tröstlåt. puss.