länge sedan jag bloggade nu. trots att jag egentligen inte gör speciellt mycket så har jag nästan aldrig tid att sitta ner. är jag inte med Åke så är jag med Elise och om jag inte är med henne så är jag med någon annan. alltid igång med något. och när jag satt på roslagsbanan på väg hem idag kom jag och tänka på hur bra jag har det. jag har hur fina vänner som helst, en fantastisk pojkvän, pengar på kontot och idag gick man på arbetsintervju. lycklig. 

 

trots det så känns det ändå jobbigt ibland. tycker fortfarande att vuxenlivet är skrämmande och jag känner mig inte bekväm i rollen som jag förväntas bära. jag borde kanske plugga egentligen men ändå så låter jag bli. vågar inte. och egentligen vågar jag inte börja på nya jobb heller men jag gör det ändå för att jag måste. jag måste men jag vill inte. jag borde kanske plugga egentligen men jag vet inte vad jag vill plugga så jag låter bli. jag drunknar i alla dessa utbildningar och jag får panik kan knappt andas så jag låter bli att tänka på plugget. jag letar jobb för det är det som är minst skrämmande. 

 

och att inte veta vad jag vill är det mest skrämmande. 

 

utöver detta lilla fåniga problem som har fastnat i min dumma hjärna så trivs jag väldigt bra med livet. firade tre månader med Åke igår och vi båda höll med om att det känns som minst ett år. och snart är det alla hjärtansdag och jag undrar vad fan man ger till sin pojkvän. aldrig haft en pojkvän att fira alla hjärtansdag med. 

 

ska fundera på det. puss och kram.