ja, jag vet inte hur många som vet om det men jag har gått och fått sparken från jobbet. det suger verkligen och kan inte precis säga att mitt humör var på topp i början av veckan. dock har jag i princip flyttat in hos Elise och det gör livet som arbetslös lite lättare. det ska nog går bra det här, ändå. 

fast helt arbetslös är jag inte. dom tyckte jag var så himla trevlig och duktig så jag fick jobb varje söndag istället. jag tackar och bockar. 

som jag sa. jag har flyttat in hos Elise och samtidigt som det gör mig riktigt glad så får jag lite ångest också. käkar middag här typ varje dag så måste fan börja betala för mig. livet är egentligen riktigt bra. känner att jag tar så mycket saker för givet här i livet och det måste jag sluta med. ska börja uppskatta livet och jag ska börja njuta av dagarna som dom är och inte leva för saker som varit och saker som kommer. dagens tips!

har ju lovat ett glatt inlägg så känner ju att nu måste jag prestera. den här helgen har jag varit igång i princip hela tiden och det tycker jag verkligen om för det känns lite mer som om man lever då. jag har bland annat

1. sett Södertällje centrum (visste inte att det var så.. fint)
2. haft kräftskiva (fast endast tre stycken åt kräftor och vi andra sju åt grillat så vet inte ens om det räknas som kräftskiva då, vi hade inte ens hattar)
3. messat med min boy (ja, vad finns det att säga, typ kul för mig)
4. sett Elises nya lägenhet (herregud vad fel det kändes att gå en annan väg hem till henne och herregud vad fel det känns att hon är så himla himla himla långt bort nu)
5. slösat pengar (standard)

ja. typ. lite smått och gott av vad jag gjort! kändes som om helgen var hur lång som helst och trots det så känns det för kort ändå. hann ju inte göra allt som jag ville göra. det där med tiden gör mig tokig, men det ska vi inte gå in på nu för då är jag rädd att det här kan börja luta åt ett deppigt inlägg. 

bäst jag slutar nu. puss hej. 

hej hej. livet och humöret går i vågor just nu. jag känner mig ganska instabil och jag har ständigt musik i öronen och jag sitter allt oftare med pennan i handen. det har gått och blivit höst nu och det jobbiga är att se alla åka till skolan medan jag åker till jobbet. det är jobbigt att jag inte får träffa mina polare varje dag och det är jobbigt att börja om från början igen. jag klarar mig rätt bra i och för sig även fast jag är lite instabil. i'm a strong and independent woman. lol. 

nej men skämt och sido. vet inte vad jag ska skriva egentligen för det känns som om allt jag skriver är så himla deppigt. jag är inte ens en deppig människa egentligen. det bara blir så att allt som liksom trycker och spränger inom mig hamnar just här på bloggen, och det mesta låter deppigt och det ber jag om ursäkt för. det är ju faktiskt inte speciellt kul att läsa massa depp. tycker jag i alla fall. 

lovar att nästa inlägg ska bli lite mer sprudlande och levande. puss på er. 
 

är inne i en livskris igen. 

från och med nu ska jag se till att alltid ha med mig min mobilladdare vart jag än går. man vet egentligen inte riktigt vad man hittar på och batterierna kan egentligen ta slut när som helst. gårdagen var definitivt ett exempel på detta och nu sitter jag här utan laddare och utan batterier på mobilen. detta är högst irriterande därför att 1) folk kan inte nå mig och jag kan inte nå folk 2) jag har ingen klocka och 3) jag kan inte twittra. 

 

ska försöka överleva dagen utan mobil men det kommer fan inte bli lätt.

för mig är hon världen finaste människa. hon håller mig stående på benen och hon lockar fram skratt när jag är som mest deprimerad och hon är den jag delar godispåsen med. jag skulle gå sönder och försvinna om hon inte fanns vid min sida för hon är mitt syre. jag brukar väl egentligen inte berätta hur jag känner om folk för jag vet aldrig hur jag ska uttrycka mig rätt. hur ska några enkla ord och några få bokstäver kunna förklara vad som pumpar i min kropp? det går inte. jag kan inte försöka längre för det finns inte ens ord som är tillräckligt stora för att beskriva det jag känner. 

jag känner så mycket hela tiden och ibland blir jag helt tokig av det och andra gånger blir jag hög av lycka för alla dessa levande känslor. jag känner så mycket att det gör ont ibland. som nu. nu gör det verkligen ont för hon är min människa och jag älskar dig. 

jag vet inte hur jag ska avlusta det här. skulle kunna fortsätta att berätta hur fin hon är trots att det egentligen inte går för orden räcker inte til men jag tänker inte fortsätta. inte den här gången. ville egentligen bara få ut lite av alla känslor för jag kokar nästan över. 

 

 

 

 

bild av elise

jaha. chillar runt hemma hos Elise just nu. dom har skaffat en valp och jag är livrädd. skämtar inte. jag gillar inte djur och speciellt inte djur som bits. och den här valpjäveln bits. däremot så är hunden hur gullig som helst när han sover och då måste jag nog erkänna att han är nog rätt bra ändå.

myskvällarna hos Elise blev helt plötsligt inte lika mysiga. eller ja. nu måste jag ju oroa mig för att skadas också och hur mysigt är det på en skala ett till tio. mhmh. hörs igen hoppas jag (om jag överlever den här hunden). 

får panikpanikpanikPANIK. 

försöker hitta var och när min kurs till hösten börjar men ärligt talat så fattar jag ingenting. bara massa länkar hit och dit och jag måste registrera mig där och aktivera mig här och bla bla bla och HERREGUD. jag vill bara veta när jag börjar men det finns ingen information någonstans. fattar inte. 

vad svårt det ska vara att vara vuxen.

vad finns det att säga egentligen. jag mår bra. kroppen är sliten och själen är rätt utmattad men jag mår faktiskt bra. framtiden ger mig ångest men just precis i det här ögonblicket mår jag bra. jag gav döden en kram igår och idag gjorde jag chefen besviken och imorgon måste jag vara bättre men jag mår bra ändå. jag vet inte om ni fattar men asså JAG MÅR BRA. 

det är ett sånt där rus bara. den där känslan och lugnet som liksom pulserar i varje liten kroppsatom som min kropp består av. är så ofantligt trött men den där känslan som vilar i gömda vrår börjar fylla upp ett helt rum nu. 

känns som jag mest svammlar. tänkte bara säga att jag mår bra. 

bilder från i lördags då vi hängde i rålis och njöt av det fina umgänget och det fina vädret. fotona är tagna av Josephine som hade värsta satsiga kameran som gjorde att man såg snygg ut även fast man var ful. det var rätt najs. 

i alla fall. jag jobbar nu. måndag till fredag klockan tio till fyra. jag skulle gärna ha sommarlov och vara ledig ett tag till men pengarna bara rinner iväg pga att jag äter för mycket. japp, alla mina pengar går till mat. måste fan se till och vinna på triss snart. är egentligen inte redo för det här vuxenlivet men jag kör på ändå och hoppas att jag vänjer mig snart. vad annat kan man göra. 

ska tröstäta nu och kolla på serier för annars överlever jag nog inte veckan ut. 

 

åh. saknar havet och värmen. och speciellt just nu eftersom jag har börjat jobba på ett nytt jobb. började i måndags och jag säljer prenumerationer för SvD. ni vet en sån där jobbig människa som ska haffa folk på gatan? ja, sån är jag. det är lite spännande för folk är så roliga ibland. vissa är ju jätte otrevliga och hatar mig och ger mig onda blicken medan andra är så himla trevliga och artiga och det kan verkligen göra min dag. liksom, där står jag och kämpar så jag uppskattar att folk åtminstone kan vara trevliga tillbaka. 

dock så tvivlar jag på om det verkligen är jobbet för mig och det känns nästan som om jag ska sluta. det känns bara inte bra alls. eller igår kändes det bra men idag gjorde det inte alls det. jag vet inte. det ger ju riktigt bra pengar men jag vet inte om klarar av den sortens arbete.  

vad velig jag är. köpte en bok idag för att muntra upp mig själv men ångrade mig på bussen hem för jag har lagt märke till att mina pengar bara försviinner. 

kom hem från Turkiet i fredagsnatt och det känns rätt tungt att vara hemma faktiskt. degade i solen varje dag och drack cola i mängder och jag brände mig och jag badade och jag läste tills ögonen kollade i kors. åh. 

men det känns skönt att vara hemma samtidigt för jag har saknat folket här hemma. herregud vilka fina människor jag känner. åkte till Eriks landställe i helgen och det var fint. jag, Therese, Emma och Erik. hade det jätte mysigt och det var terapi för själen. 

tänkte bara säga att jag lever. och det lär väl komma mer bilder snart! 

jag insåg precis hur ful min blogg är. det är nästan pinsamt egentligen. måste göra om den sen när jag kommer hem för om cirka nio timmar ÅKER JAG TILL TURKIET. till värmen. till brända axlar och till fötter i medelhavet. till ett för enkelt liv med det enda målet att hitta en solstol innan alla blir upptagna. jag vet att ni är avundsjuka. 

har ju redan varit i Turkiet i år så det blir ju nästan som att hälsa på en gammal vän. 

det var visst ett tag sedan. ni vet, dagarna försvinner in i varandra och jag springer runt så mycket och som plus i kanten tappade jag min blogglust. tog lite semester, om man säger så. 

men nu sitter jag här igen, fortfarande singel och fortfarande arbetslös (eller okej jag har jobb men vill hitta nytt). livet är en fest. 

nej men livet är faktiskt bra just nu. äter onyttigt men cyklar faktiskt väldigt ofta som kompensation. faktiskt så ofta så jag har fått punktering på båda däcken. vilket suger. får be pappa laga den. 

på torsdag drar jag utomlands och det ska bli hur skönt som helst. längtar efter att komma bort lite. ska försöka få lite färg eftersom man inte kan få någon här hemma. skitväder. kan ni fatta att det är augusti snart förresten? det är sjukt. får typ panik. 

:o.

det finns så mycket jag vill ha sagt men nu när jag väl sitter här vet jag inte hur jag ska uttrycka mig. jag gör fel ibland och jag blir så irriterad på mig själv för det. borde ha gått på grillmyzet ikväll men gjorde inte det pga av olika anledningar och det gör mig så irriterad. jag ville gå. det ville jag faktiskt. jag ville faktiskt träffa er igen (ja, om du känner dig träffad är det säkert av rätt anledning) för det var ju ett tag sen sist. det är kul att se vad som händer med folk. och jag saknar faktiskt vissa människor. och det är okej om ni inte saknar mig, jag överlever. 

herregud. vad sorglig jag är. måste sluta med det. jag måste sluta göra fel val och jag måste sluta vara så sorglig.

och nu tappade jag flowet helt och hållet. borde kanske sluta innan det alldeles för mycket (och alldeles för pinsamt) men innan jag sätter punkt måste jag bara säga tack till Madde lite sådär random. för att du länkade lite musik. det behövdes verkligen.

och förlåt om det blev för mycket eller för pinsamt eller för hemskt för vissa att läsa. det är svårt att veta när (eller om) jag sagt för mycket.

PUNKT. 

är så sjukt uttråkad. kan inte folk bara 

1. vara roliga
2. bomba mig med sms och telefonsamtal

3. komma och hälsa på (gärna med lite godis i väskan också)

4. vara allmänt levande och inte bortsprugna och förlorade

och seriöst. det finns ingen bra musik nu för tiden. har tröttnat på allt och det har till och med gått så långt att den senaste låten jag lyssnade på var "glassigt" med Mange Schmidt. det säger ju en del. 

nej. nu ska jag fortsätta uppdatera facebooks startsida i hopp om nya händelser och lyssna på flummig och tråkig musik och leka att livet är spännande. tjarå. 

jag har fått en ful bränna på ryggen men det gör inget för det tillhör ju sommaren. och jag tjänade ihop 300 spänn och x antal myggbett igår på att rensa lite ogräs så det känns inte helt fel det heller. livet rullar på rätt bra nu och det känns skönt att bara få flyta med. även fast jag inte gillar att det rullar på (vore bättre om livet bara chillade runt lite) för det betyder ju att vi närmar oss hösten. hösten är lika med vuxen och just nu orkar jag inte vara vuxen. 

bara att tänka på hösten gör mig deprimerad så ska sluta tänka på det nu. har blivit ganska bra på att leva i nuet vilket känns som en befrielse. nu ska jag nog ta fram en bok och försöka få tillbaka min läslust och bara vara.

var jätte radom idag och träffade en trevlig snubbe som jag lärde känna på fyllan i fredags. tänkte att wtf varför inte när han frågade om jag ville ses och jag kände att jag bara måste göra något nytt. något som jag inte brukar. är trött på att gå i samma skor och bära samma kläder och bara göra som vanligt hela tiden. så jag var random och träffade honom. vilket jag inte alls ångrar för han var ju hur trevlig som helst. 

det är läskigt hur mycket jag förändrats egentligen. om någon sa till mig att jag skulle träffa en person bara sådär jätte random för tre år sedan, när jag var mesig och rädd och blyg, skulle jag antagligen trott att det var ett stort skämt. herregud. vilken mes jag var förr. det är ju pinsamt egentligen. haha. 

åh. blir nästan blödig nu men jag blir så stolt över mig själv ibland för nu är jag på väg att bli den som jag alltid velat vara. underbart. måste fortsätta göra nytt för herregud vad skönt det känns att byta till ett par nya skor.